Väneko - som äldre tiders allmogeko

Att se en väneko är som att återse bilderna 1800-tal och tidigt 1900-tal. Vänekon har fått sitt namn efter socknen Väne-Ryr i Västergötland.

Den utgör en rest av den behornade sydsvenska allmogekon och hittades i början av 1990 talet. Det fanns flera numera utdöda varianter av den sydsvenska behornade allmogekon, bland andra Smålandskon och Gotlandskon. Vänekorna kan sägas vara en rest av den västsvenska varianten och i sockenböcker från dessa trakter hittar man bilder på kor som i mångt och mycket liknar vänekon. I dessa sockenböcker kan man också läsa att många kor av just den här typen "exporterades" till närbelägna Norge, dels med båt via bl.a. Fjällbacka i Bohuslän eller också med tåg över Kornsjö i Dalsland.

I ursprungsbesättningen fanns stor variation i teckning och färg. Många djur hade vit rygg, dvs. var svart eller rödbrunt sidiga, men också brokiga och i stort sett enfärgade förekom också. Formen på hornen kan dels vara långa lyrformade dels kortare enkelt bågböjda. Levandevikten för kor är drygt 500 kg, men vuxna tjurar kan bli avsevärt mycket tyngre. Djuren har kvar sina gamla egenskaper, är spänstiga, lättrörliga och goda fodersökare. De lämpar sig väl som hushållskor, men är framför allt utmärkta som dikor i bevaransvärda ängsmarker, naturreservat m.m 

Bohuskulla - en sydlig gren av fjällkor

Den lilla rest av allmogekor som går under benämningen bohuskulla kommer ursprungligen från Kynnefjäll i norra Bohuslän och Dalsland, där de gick och betade på de karga betena.

Beträffande bohuskullan har vi bedrivit en hel del efterforskningar bl.a. genom kontakter med samtliga hembygdsföreningar i Bohuslän och Dalsland. Där framkom att det just i norra Bohuslän och Dalsland funnits en hel del fjällkor liksom rödkullor. Dessutom fick vi ytterligare belägg för att det exporterats en mängd kor av allmogetyp till Norge under slutet av 1800-talet och fram till 1930. Eftersom efterforskningar visat att bohuskullan egentligen är en variant av fjällko, så har den det för fjällkon karaktäristiska utseendet dvs. kullig med en levandevikt på ca. 400 kg. De flesta djuren är sidiga, svarta eller bruna eller helt vita med brun mule och bruna öron. I ursprungsbesättningen lär någon ko ha varit chokladbrun och en annan silvergrå med små fläckar.

Bohuskullan har samma egenskaper som fjällkon, dvs. lättrörlig, god fruktsamhet och lätta kalvningar. Den lämpar sig synnerligen väl som hushållsko men kan också hållas som diko på beten i t.ex. naturreservat.

Ringamåla - som de rödbrokiga korna från första hälften av 1900-talet

Senare fann vi en liknande grupp djur i Loshult i Skåne. Djur som härstammar från den här gruppen kallas Loshultdjur, och ingår i stamboken för Ringamåla.

Ringamålarase bevaras som ett exempel på den tidiga SRB-rasen. Levandevikten på kor är mellan 400 - 500 kg men vuxna tjurar kan bli betydligt tyngre. Korna är övervägande rödbruna med en del vita teckningar. I ursprungsbesättningen fanns också två svarta kor. Formen på hornen kan vara dels långa lyrformade, dels kortare och enkelt bågböjda. Djuren har kvar sina gamla egenskaper, är spänstiga, lättrörliga och goda fodersökare. De lämpar sig väl som hushållskor, men är framför allt utmärkta som dikor i bevaransvärda ängsmarker, naturreservat m.m.